make me feel like a millionaire

Ibland när jag träffar människor som är viktiga så får jag massa ångest efteråt. Det är som om allt jag säger och gör, varje liten detalj, måste vara så väldigt perfekt. Och även om vi har trevligt när vi träffas, så är det sen efteråt som jag går och ältar varje ord, varje sak, allting. Jag blir arg på mig själv för allt som jag sa "fel". Som om allt är förstört för att jag inte är perfekt. Egentligen är det väldigt fånigt, men det är faktiskt inte lätt att låta bli!
Så nu är jag lite förvånad. För några dagar sen träffade jag två såna viktiga människor och det var jättetrevligt förstås. Och när jag tänker på allt som vi sa så får jag ingen ångest alls, känner inte att jag skulle ha sagt på något annat sätt. Det är bara trevliga minnen. Jag kanske börjar lära känna dem tillräckligt bra nu? I så fall är det väldigt bra.

Igår kväll sa mamma att jag beter mig som en anorektiker. Förutom att jag äter. Haha, hon är knasig.

Mail från Fred-Ola Kvicksilver fick jag också. "Bring out the charge of the love brigade there is spring in the air once again!" skrev han. Då blev jag glad. Och att jag hade en snygg mailadress. Det har han iofs rätt i. Just den mailadressen är väldigt snygg! Men det var snällt att han påpekade det i alla fall. Ola är en sötis.

Kristi him-helg! Vandra på sörmlandsleden ska jag göra, för att kolla att utrustningen fungerar och så inför Tjeckien. Så nu försvinner jag några dagar, ha det bra alla ni söta, jag tycker om er! <3